PÅ DEN DU. (återigen skriven -08, hösten, vintern.)
Ljusen som släcks får mig att tänka på dig,
på den du som en gång tog upp hela min hjärnverksamhet.
På den du man kunde ringa mitt i natten,
På den du som alltid sa de rätta sakerna,
På den du som alltid gjorde allt bättre när allt var dåligt,
På den du som alltid fanns där.
Liksom adventsljusstakens lampor slocknade våran kärlek,
lampa efter lampa.
HÖSTENS SISTA HOPP. (skriven -08 på en svenskalektion, påverkad av DanAnderssons Visa)
vid en damm mitt bland lekande barn.
Kylan i luften växte i mitt bröst
och fick mitt hjärta att nysta ihop sig som ett garn.
Min kärlek föddes vid Friadalens damm,
där kundvagnen bor granne med en and.
Löven faller och blommorna dör
nu sjunger mitt sista hopp i kör.
Det var då du fick mitt blod att rusa,
det fick min frusna själ att brusa.
Allt mellan himmel och jord,
i rödbrun rost, färgen som speglar alla
ensamma själar i denna höst.
Men aldrig mera älskar jag så,
för tiden har börjat gå.
Och snart finns det bara minnen kvar,
tänk hur underbart allt var.
THE WORD IS ON THE STREET.
vara någonstans mitt i mellan
inte riktigt veta vilken sida
hjärtats slag gör ont
och det är helt och hållet fysiskt
jag vet varken ut eller in
men sjukdomen gör mig galen
andnöd och hjärtont
helt utan psykisk anledning
känns hemskt
utlämnat
jag kanske dör nu.
YOU WILL FEEL BETTER NOW. (låt egentligen. låttitel: BREV 437)
men det känns värre den här gången.
Jag vet inte vart jag ska eller
vem som ska gå med mig.
Det gnager inuti, det känns som ett monster.
Det växer dag för dag men krymper på kvällen.
Ibland känns det inte alls.
Jag läser böcker om liv som låter helt fantastiskt.
Jag drömmer om poesi som blir verklighet.
Kaffe och te får verkligheten att lysa. Lysa som en stjärna
i kanten av ditt hjärta.
Äsch, jag vet ingenting och justnu känns det bra.
Monstret ska bort nån dag och
jag vet det kommer snart.
La-la-la-la-la-la jag blev glad nu.
Nu ska jag ringa en av de bästa jag vet. Pussheej.
I MISS YOU. HONESTLY. HARD. DEEPLY. K.
man får inte köra snabbare än 50 kilometer i timmen.
Det går för långsamt,
jag vill åka fort.
Lämna allting bakom mig. Gå vidare.
Men det är inte lätt när allting påminner om dig.
Allting påminner mig om dig.
Alla platser jag ser
Alla människor jag möter
Allting påminner om dig,
och jag står inte ut.
Alla tankar som tänkts om dig,
som jag försökte lämna kvar,
de jagar mig - följer efter,
ligger i varje steg jag tar.
Allting påminner om dig,
du stannar kvar som en tatuering.
Nu ser skyltarna annorlunda ut.
100 kilometer i timmen står det nu.
Passar bra,
nu lämnar jag dig bakom mig.
AFTONBLADET I TYSKLAND.(har inget med texten nedan att göra)
Jag skriver på ett papper som inte alls är lent,
det finns knappt någon plats på.
Jag skriver på en tidning från ett annat land.
Dessa skrivna ord är svåra att få ner eftersom du är den enda som ser.
Det känns som i dina ögon finns inget annat bara jag.
Jag minns hur det kändes mer minns jag ej,
det är så lätt att älska någon som du men ännu lättare att
säga nej.
Nej. För jag kan inte veta hur du egentligen är eller om du ens är.
Jag hatar att älska för älska binder.
Flätar samman två människor.
Jag vill ha dig nära - inte långt bort.
Jag vill träffa dig ofta - inte ibland.
Jag behöver dig och jag tror du behöver mig.
Jag hatar att jag älskar och jag hatar att jag inte kan skriva mer för pappret tar slut.
Men du ska veta att jag älskar dig.
Oavsett vad.
