AFTONBLADET I TYSKLAND.(har inget med texten nedan att göra)
Jag skriver på ett papper som inte alls är lent,
det finns knappt någon plats på.
Jag skriver på en tidning från ett annat land.
Dessa skrivna ord är svåra att få ner eftersom du är den enda som ser.
Det känns som i dina ögon finns inget annat bara jag.
Jag minns hur det kändes mer minns jag ej,
det är så lätt att älska någon som du men ännu lättare att
säga nej.
Nej. För jag kan inte veta hur du egentligen är eller om du ens är.
Jag hatar att älska för älska binder.
Flätar samman två människor.
Jag vill ha dig nära - inte långt bort.
Jag vill träffa dig ofta - inte ibland.
Jag behöver dig och jag tror du behöver mig.
Jag hatar att jag älskar och jag hatar att jag inte kan skriva mer för pappret tar slut.
Men du ska veta att jag älskar dig.
Oavsett vad.
