UNDER MASKEN,

jag hoppas,
för detta kan inte stoppas.
tankarna växer för varje dag
och så har det varit ett tag.
varför kan du och jag inte förstå
att allt det här är meningen så
sådär som ingen utan vi verkar se,
att det är du som är den.
dendär,
som lätt blir detdär,
detdär som tar upp alla mina tankar
och förstör mitt liv utan att veta om det.

jag gillar ju dig,
och det är inte bara en såndär
impuls grej.
det är äkta,
och det går för sakta.
tiden borde stanna
så jag kan andas,
och göra rätt,
ångra mig,
säga rätt.

så snälla,
ge mig en chans till,
det är det enda jag vill.

logga in på msn
så jag får säga hej

annars lär mitt hjärta brista
och det kommer inte gå att fixa
en gång till.