UNDER MASKEN,

står och vrider på mina fötter.
min blick är fast på dina  fötter.

när du öppnar din mun och talar,
vandrar min blick uppåt och möter din blick.

din blick är varm.
och dina ögon är blå.
blå, som vätterns vatten.

du ler.
jag studerar ditt leende,
du har ett fint leende.

du har små fräknar på näsan.
du har fina, markerade kindben.
du har fräknar på dina kindben.

nu ler du igen.
du har ett fint leende,
som värmer mitt inre.

när vi sagt hejdå
är det enda jag kan tänka på ditt leende.
ditt fina leende.

när jag öppnar ögonen
ser jag ett par blåa ögon.
blåa som vätterns vatten.
min blick vandrar nedåt,
du ler.
du ler med ditt fina leende.

du har ångrat dig.

du tar min hand,
hand i hand vandrar vi tillsammans.

jag märker inte ens när regndropparna kommer,
det enda jag tänker på är ditt leende.

när jag tittar på dig,
ler du.