UNDER MASKEN,

det kändes ett tag.
det kändes en dag.
det kändes för en dag.
det kändes bra för en dag.

jag trodde det skulle vara föralltid efter det.

men nej.
taget tog slut.
dagen tog slut.
så också känslan av att allt var bra.

och nu frågar jag mig själv om det alltid varit så?
om det aldrig ha varit bra?

nu vet jag iallafall att det aldrig kommer kunna bli bra mer.
antagligen.
på något sätt beror det på er.
ni, de inblandade.
om ni kan se saken ur min synvinkel,
och förstå er på mina känslor och tankebanor.

förlåt.
men det är något jag inte tror kommer hända.

det känns som det enda jag kan göra är att gå vidare.
skaffa nya er.
glömma.
byta ut.
gå vidare.