UNDER MASKEN,

fallande kallt regn.
dagsregn.
ihållande regn.

gående sakta genom parken,
gör regnet mina tårar osynliga.

går förbi ett hus,
ser en figur speglas i ett fönster.
ser efter ett tag att det är jag.

fortsätter gå.
tänker på att det hela är rätt komiskt
att alla är så rädda för lite fallande regn.

ökar takten.
märker knappt när jag går in i en vägg.

känner bara hur en bloddroppe landar i munnen.
följd av ännu en.
känner tillslut smaken av salt i munnen,
salta tårar.

det är nu jag vaknar och inser att

jag blöder i själen och gråter mig själv till sömns.